Berättelser

Här kan du följa andra ungdomars spännande och lärorika resor runt om i världen. De har delat med sig av sina upplevelser och visar hur viktigt det är att träffa andra ungdomar från andra kulturer.

Volontär på Kandersteg International Scout Center i Schweiz

- Det är otroligt roligt och utvecklande att jobba sida vid sida med unga människor från andra länder och kulturer än ens egen. Det som var så härligt med Kandersteg var stämningen.

De hade en slogan som heter ”Come feel the magic of Kandersteg”. Jag tyckte det lät klyschigt, men efter att ha jobbat där vet jag att det stämmer. Alla vi ”staff” var där på samma villkor, ingen fick betalt, alla hade åkt dit för upplevelsen, för att skaffa sig nya vänner för livet.



Internationellt läger i Tyskland


- Det var första gången jag var på teen street-läger och jag skulle vara med som ledare. Det var lite spännande eftersom man inte visste vad som väntade. Första intrycket var stora tält och att det här kommer att bli rörigt. Så här i efterhand känner jag att jag har växt som ledare och fått nya erfarenheter. Vad lägret har betytt för mig är att jag har fått nya kontakter, ny kunskap om andra människor och förstått lite i vilken livssituation dom lever i. Det har varit en fantastisk vecka som jag fått vara med om.

Jag tror att jag har fått lite mer insyn i hur andra har det. När man satt och pratade med människor från andra länder så förstår man hur bra vi har det i Sverige. En del har det ju bättre än vi kanske men många har det inte!

Scoutläger i Österrike (12-16 år)

- Målet var att lära känna scouter från hela världen, och vi måste säga att vi lyckades väldigt bra med det. De 2 första dagarna byggde vi upp vår del av lägret. Vi delade lägerplats med scouter från Tulln, Österrike. Det innebar att vi gjorde mycket saker med dom såsom att bygga upp lägret och laga mat. Så dom lärde vi känna ganska bra. Resten av lägret gick ut på att lära känna nya scouter genom lekar och teman. Lägrets motto var 4anaund som är ett österrikiskt uttryck och betyder för varandra, till varandra, tillsammans. Så därför gjorde vi mycket saker med scouter från andra länder, vilket var mycket roligt och lärorikt. En av sakerna vi gjorde var ”Evening of open pots”. Det gick ut på att alla kårerna på hela lägret tog och lagade en typisk maträtt frånsitt hemland. Sedan så fick alla gå runt och smaka av varandra. Vi själva gjorde ärtsoppa med pannkakor, det var mycket uppskattat. Alla som smakade tyckte om det!

Vi fick träffa mycket scouter och några av dom håller vi kontakt med via e-post och chatprogram. 3 scouter från Österrike planerar att komma upp till oss och hälsa på efter jul!

Fotbollsutbyte mellan ett italienskt och ett svenskt fotbollslag för flickor

Så var det dags för vår första match. Det var en otrolig värme som vi inte var riktigt vana vid. Lagen presenterades och nationalsånger spelades. Det kändes mycket nervöst och vi var oroliga för att vi skulle få storstryk. Vi spelade riktigt bra och spelade oavgjort mot det italienska laget. Det som var annorlunda jämfört med hemma i Sverige var att fotbollsarenan var en träffpunkt för både pensionärer, barn och ungdomar. Där fanns café, bar och lekplatser. Italienarna bjöd oss på middag, massor av olika pastarätter och pizza. Vi satt och pratade och hade kul med våra nyvunna italienska vänner.

Genom ett sådant här projekt kan ungdomar känna större samhörighet och gemenskap med andra ungdomar i Europa.

  • Jag kommer att minnas det här hela livet.
  • Vårt lag har blivit mer sammansvetsat.
  • I början kändes italienskorna som utomjordingar, men ganska snart förstod vi att vi var ganska lika, bara lite olika kultur och sådant.
  • Hoppas att det italienska laget kommer till oss.

Besök av skolklass vid före detta koncentrationslägret Auschwitz

- Det var svårt att föreställa sig vad som hänt där. Vi kom fram till stenarna som var och en symboliserar en dödad jude. Där gick jag ifrån gruppen och tänkte för mig själv. Jag såg den väldiga mängden av stenar och förstod då hur många som dödats. Det berörde mig mest av allt på Auschwitz.


Center för handikappade

- Jag har arbetat på centret Mehayo i Tanzania, där mentalt handikappade barn, ungdomar och vuxna bor eller spenderar sina dagar. Centret grundades och sköts av Mama Linda, en kvinna som ägnat största delen av sitt liv till att ta hand om och välkomna mentalt funktionsnedsatta personer som behöver en plats att bo eller vara på dagtid, med anledning av den negativa synen på mental funktionsnedsättning i det tanzaniska samhället. Även då flera av barnen är föräldralösa eller utkastade av respektive familjer, och har rent av fruktansvärda livs historier från uppväxten, så är Mehayo liknande en stor familj där alla tar hand om varandra. Det ger annars ensamma individer tröst, hjälp och närhet. Jag välkomnades in i den här familjen till att lära och bidra med det lilla jag kan ge – kunskaper om kulturella skillnader och viljan att göra någon annans vardag lite drägligare.

Det är otroligt lärorik att få spendera dagar tillsammans med människor som trots olika funktionshinder; epilepsi, down syndrom, cerebral pares och hjärnskador eller fysiska nedsättningar pga. malaria, interagerar med varandra och trotsar sina försvårade livssituationer. De får den hjälp de behöver av centret i form av mat, mediciner och stöd, men de är ändå envisa med att klara vardagssysslor och ta hand om sig själva. Mina arbetsuppgifter inkluderade att hjälpa till med de basala vardagssysslorna, vilket kunde vara allt från att tvätta, laga mat, vara med i undervisningen, spela fotboll, åka och simma, spela trummor eller bara dansa och leka. Jag fungerade som en extra hjälpreda att vända sig till, och jag fick mer än vad jag hade förväntat mig i gentjänst. Jag har aldrig träffat människor som är gladare än dessa och som sprider så mycket kärlek.

Människor förväntade sig att jag skulle komma hem som en ny person efter min resa, men det stämmer inte riktigt. Jag är samma person, men med en otrolig historia att berätta. Jag har fått se och göra saker som jag inte ens kan sätta ord på. Det handlar om mycket känslor, tankar och nya intryck som för mig är oersättliga. Jag har fått uppleva den afrikanska kulturen på nära håll och även om det är mycket jag inte finner samtycke i, så har det gett mig insikten i att uppskatta det jag har och människor runt omkring mig. Att inte ta något för givet. Jag saknar människorna på centret varje dag, och småler för mig själv åt fina minnen som kommer finnas med mig hela livet. Det kommer jag alltid vara tacksam för.

Körresa till Italien

- Det som gjorde störst intryck var hur oerhört fort det går för ungdomar att bekanta sig med andra ungdomar. När vi anlände med buss försökte jag med stor list och övertalningsförmåga förmå 19 av studenterna till att bo i värdfamiljer. Stämningen var lite pressad när bussen sent på kvällen stoppade och vi möttes av en stor samling människor. Men då fick alla känna på den italienska värmen. När dessa livligt talande och gestikulerande mammor och ungdomar kom emot våra ungdomar sa det pang. Plötsligt ville alla bo hos värdfamiljer! Och plötsligt ville de italienska familjerna både ta emot en, två, ja t o m tre studenter. Denna värme ungdomar emellan fortsatte dessa få dagar i detta land. Många nya kontakter knöts, och många positiva minnen finns kvar.

Svarsbesök av ryska skolelever

- Barnen hade mycket roligt tillsammans och likheterna var som väntat större än skillnaderna. De kunde leka utan ordväxlingar och med hjälp av tolkar som klarade ryska språket kunde mer djupa samtal föras. Engelska gick också bra att använda till vardagssituationer. Barnen diskuterade bland annat deras olika skolgång och skillnaderna däri. Vi hade roligt tillsammans och värdfamiljerna tyckte att de ryska barnen var mycket hjälpsamma och artiga.

Våra elever tyckte också att det var spännande med besök av barn från ett land i öster vi sällan besöker, trots att det geografiska avståndet inte är särskilt stort. Vi fick höra ryska sånger framförda och vi hade gemensam lektion där eleverna undervisade varandra. De deltog bl a i idrott, matematik-engelskalektioner, åt i skolmatsalen, roade sig med oss på Liseberg och deltog i familjernas vardagsliv.

Deltagare i CISV Seminarieläger i Filippinerna

-Att skriva rapport, att försöka berätta något så otroligt som det jag har varit med om i sommar, känns som en stor utmaning. Den månaden jag var borta fick jag inte bara uppleva en helt ny kultur och träffa nya människor. Jag fick även tillfälle att lära mig om tolv andra länders kulturer samtidigt som jag fick vänner för livet. Ofta pratade vi om stora ämnen som abort, presidentval, krig och stereotyper. Men det var diskussionerna om varandra, med varandra om vår uppväxt, syn på livet och framtiden som tydligt visade hur lika vi är. Det var gångerna vi alla låg ute på gräsmattan och tittade på stjärnorna, skrattade och berättade om oss själva som nu sitter kvar på näthinnan. Jag tänker arbeta vidare ideellt inom CISV eftersom föreningen arbetar för fred.

Volontär i Kenya vid barnhem

- Jag arbetade med att ta hand om en grupp föräldralösa barn och ungdomar. Den största lärdomen, som lätt bleknar när man kommer hem till Sverige igen, är att det går att göra mycket med knappa resurser och att materiella ägodelar inte har någon betydelse för individens lycka och välbefinnande. Jag har lärt mig att se och uppskatta saker i min omgivning som jag tidigare tog för givet och inte reflekterade över. Framförallt har jag lärt mig att uppskatta det svenska utbildningssystemet. Samtidigt har jag insett att utbildning långt ifrån är det enda som räknas. Praktisk erfarenhet, traditionellt hem- och handarbete och att lära sig genom att göra något konkret är vad som räknas i Kenya.

Youthmeeting CISV

- Delegationen till Youth meeting 2014 Amsterdam hade en återträff 140907 för att summera upplevelserna av sommarens CISV-youth meeting.

En gemensam och distinkt uppfattning var att det var fantastiskt roligt och lärorikt. Dessutom var en gemensam uppfattning att de vill gärna fortsätta att åka på nya äventyr i CISV:s regi.

Nedan redovisas i citatform vad barnen uttryckte spontant.

”En livschans att träffa nya kompisar som kan bli vänner för livet”.
”Man får möjligheten att träffa människor från andra länder och det är spännande”.
”Det känns så skönt att kunna vara sig själv och det duger”.
”Fantastiskt att inte bli dömd utan att bara få vara”.
”Spännande att träffa och få lära sig mer om hur barn från andra länder har det”.
”Jag blir bara mer och mer nyfiken på lära mig mer om andra länder och hur barnen har det där”.

Kommentar från ledaren: Så härligt att se hur barnen utvecklas som individer i samspel med andra barn. De har tagit ansvar och lärt sig mer att jobba med olika frågeställningar i grupp. Deras kreativa förmåga har satts på prov i olika situationer av problemlösning. De leker och gör saker ihop på ett naturligt sätt med andra barn från olika länder.

Kommentar från föräldrar: Så underbart att se sina barn utvecklas på ett sådant positivt sätt. De blir mer upplysta om hur barn har det i andra länder och de har fått perspektiv på att vi är olika och att det är naturligt och spännande.

Den atmosfär och anda som råder i CISV färgar deras värderingar och syn på att olikheterna berikar deras sätt att se på vår omvärld.

Det är så roligt att de vill fortsätta att resa vidare i CISV:s olika former av lägerverksamhet och lära sig mer om hur barn från andra har det i sitt land.


Rapportering

Ladda upp er rapport i er ansökan
Efter avslutad stipendietid lämnas en rapport över stipendievistelsen, med betoning på utbytet med och i övrigt vunna erfarenheter. Rapporten ska levereras inom tre månader efter avslutad resa.